Jag hade tänkt läsa Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar, men efter några kapitel tog det slut. Efter ett tag insåg jag att boken inte var my kind of book. Storyn i sig är helt underbar. En dysfunktionell familj blir ihoptvingad för en sju dagar lång judisk vaka efter att fadern har dött. Gamla synder kommer fram, nya synder uppdagas och relationerna mellan människor är en kletig spaghettisörja. So far so good. Det jag däremot inte gillade var sexreferenser. Huvudpersonen är tokkåt efter att frun har lämnat honom för en om möjligt ännu kåtare bock till chef. Sida efter sida med iakttagelser av skrev, bröstklyftor, samlagsscener sett från en mans synvinkel. Jag är kvinna och om jag vill veta hur mycket och ofta en man tänker på sex, japp, då är den här boken något för mig. Jag gillar dock hans detaljrikedom och hans sätt att beskriva. Det är absolut inget fel på hans författarskap, och den har sin publik för han är populär.
Så vad läste jag istället? Jag lyssnade på Simona Ahrnstedts En enda natt. Hon skriver mycket bra och jag önskar att jag kunde skriva så fantastiskt. Mycket sexscener och jag fick knipa ögonen för att kunna lyssna mig igenom dem. Nu vet jag vad vaniljsex är. Även om jag tyckte om hennes skrivande kommer jag antagligen inte att läsa någon mer av hennes böcker, för av samma anledning kommer jag inte att läsa något från serien Fifty shades… Det känns lite grann som Gud tittar ner på mig och gör noteringar. You’re going straight to hell, missus! För mycket sex kan inte vara bra.
Deckargenren är inte helt död än, men jag skulle aldrig, aldrig någonsin skriva en deckare. Jag läser inte deckare, punkt slut, för jag gillar inte mord. Jag gillar däremot light deckare, där mord och blod inte förekommer, i alla fall inte så detaljerat beskrivet och där absolut inga kroppsdelar ligger avstyckade i sportbagar. Ett prydligt lik räcker för mig och ett lika prydligt skotthål i bröstkorgen eller pannan, that’s it. Var hittar man det? Agatha Christies Poirot och Miss Marple duger alldeles utmärkt och vill man ha det i rullande bilder kan jag varmt rekommendera Magnum P.I.
Blir jag någonsin en författare om jag vägrar att omfamna sex och deckare? Skulle en kock kunna gå vidare i någon tävling om den vägrade sätt ihop rätter innehållande skaldjur och ägg? I don’t think so. Nu kanske vi ändå inte ska jämföra två yrkesroller med varandra.
Jag har faktiskt prövat skriva om sex, men det är svårt att få ner något på pränt när jag blundar och det slutar med att huvudpersonerna drar täcket upp till halsen och vägrar ha något med tingesten att göra. Vännerna, vad de är onda, fnissar för att jag rodnar kraftigt när jag läser upp snuskiga brottstycken från mina texter. Det måste vara la familias fel. Jag lärde mig tidigt att sex var något snuskigt och porrigt, hade något med mannens djuriska natur att göra medan hans kvinna fick hålla efter och släppa ifrån för att mannen inte skulle springa runt och befrukta allt på två ben. Min första riktiga pojkvän gjorde inte heller saken bättre. Efter att ha hållit honom stången i en månad gav jag efter för att sedan höra vilken slampa jag var som gav efter. Jag skulle vara hans älskarinna tills han tröttnade på mig och jag skulle vara mycket tacksam. Jag är med andra ord inte helt bekväm med att skildra multipla orgasmer, sexverktyg och annat som inte liknar en andliga befruktning: ”Och herren kom till henne… du ska bli havande…” Det är mer passande för mig.
Vad kan jag istället skriva om då? O, jag glömde. Romantik är inget för mig heller. Kärlek, krossade hjärtan, sjuksköterska möter läkare och gnistor slår emellan dem. Jag utövar det i praktiken också. En vän till oss noterade mig och min man som det mest oromantiska par hon träffat. Vad? För att vi inte kletar på varandra hela tiden och bedyrar kärleken på Facebook. Jag kan ge honom romantiska ögonkast, men inget ämnat för en större publik. Och vad vi gör i sovrummet, stays in the sovrummet.
Man ska skriva om det som står en närmast, något man kan relatera till och som känns naturligt att skriva om. Då har jag två vägar att gå: en att skriva om trasiga människor. en att skriva humoristisk litteratur med en nypa svärta. Jag är ett maskrosbarn, men tack och lov, en vanlig försvarsmekanism, har jag glömt det mesta av min barndom. Ibland ploppar minnena upp, skickar skräck genom mina nervbanor och jag blir till ett darrande barn i fosterställning tills jag repar mig och minns att jag inte är det barnet längre. Någon gång ska jag skriva, kanske rentav imorgon, om hur jag räddade mig själv från att gå under genom att jag böjde tiden och lät två versioner av mig träffas. Så har vi humorn. Den kommer helt naturligt för mig. Jag älskar komedi, slapsticks och den får mig att känna mig varm inombords. Problemet är att jag inte kan skriva feelgood utan att få in en gnutta svärta i det. Ingen människa är helt hel. Alla har sina skuggor att bekämpa.
Humor är ändå ganska brett, så om vi skulle ta och smalna av det lite. Jag älskar att skriva om underdogen, den kämpande människan som reser sig och gör revansch. Och det är för att jag själv är en underdog och vet hur det är att stå emot fördomar pga kön, var man kommer ifrån och klass. Jag är kvinna, finne och lågstatus, varav det sista har jag blivit botad ifrån medan de två första dessvärre är kroniskt som jag måste dras med för resten av mitt liv. Och så gillar jag allt som har med det övernaturliga att göra. Jag är starkt emot mord, men jag har personligen inget emot de döda då jag träffar dem då och då. Jag ser döda och andar, är synsk och kan spå i kaffesump, tyda drömmar och tjänar inte ett nickel på det. Det är inte någon del av en psykisk diagnos och jag är mentalt frisk. Det är bara det att till och från kommer döda och hälsar på, sätter på datorn, viskar fram meddelanden. Och jag är inte ensam om det, då nästan alla i familjen också kan se dem, en slags gemensam villfarelse. Det kan jag absolut skriva om, för det övernaturliga är helt naturligt för mig. Jag springer dock inte omkring i häxhatt och flyger med min kvast. Det gjorde jag i ett tidigare liv och blev bränd på bål.
Fjärilen i rummet som är den bok jag just nu håller på att mejsla fram är allt det. Modest med sex, övernaturliga inslag och den klassiska underdogen, precis en sådan bok jag vill läsa. Jag hoppas att ni är taggade för att läsa den när den kommer ut. Datum för lansering är ännu inte satt, då jag inte vet hur eller när den kommer att bli publicerad.
Lämna ett svar