Jag brottas konstant med mitt författarskap. Oh please, jag som inte ens kan stava. Är jag skribent, skriftställare eller bara en ordmekaniker? En ordamatör?
I natt upplevde jag något som ställde till det för mig. Det måste ändå finnas en mening med allt, att jag vill skriva och att manusen flyger in i mig, en del outvecklade och en del redan i full blom. Är det meningen att jag ska stanna kvar som författare eller är det bara djävulen som retas med mig? Skickar mig idéer som jag med min klena yrkesskicklighet inte kan hantera. Är jag för kaxig när jag säger: I was born to be a writer? Kommer musan att springa sin väg om jag tar tillbaka min födselrätt som står skriven i stjärnorna? Kommer skrivådran som flödat ymnigt att torka igen?
Det är inte precis någon hemlighet att jag skriver på ett nytt manus, Hallelujabröderna. Och jag inser att den är långt ifrån färdig. Jag följer efter Simon, Harald och Emrik, ser dem utvecklas i sin takt. De visar mig gården där jag svävar lätt över marken för att inte lämna permanenta avtryck, sådant som kan spåras till mig författaren. Och det går så snabbt att jag inte hinner skriva ner allt, iakttagelserna, utan råmanuset är och förblir ett råmanus. När jag kommit till slutet av råmanuset lägger jag den åt sidan och låter den vara en stund. Ur råmanuset föds sedan ett manus som jag kanske vågar visa till omvärlden.
Jag är upptagen med ett manus, men min otrogna hjärna vandrar i väg och försöker fånga frekvenser i luften. Personer träder fram, svaga i konturerna och vaga i sina berättelser. Något händer i mig och jag vill veta mer. Jag får inte veta mer och går och lägger mig med den olösta gåtan. Mina manus vägrar ge sig till känna om jag inte vet vad de heter. En namnlek tar vid: heter du Madames klinik för deprimerade. Jag associerar till Madame Tussauds och på något konstigt vis tänker jag på ett medium. De heter alltid något konstigt, såsom Sibylla eller Ofelia. Något dramatiskt. Så klart den inte kan heta så. Titeln är kass och säger inget. Det är som spelet ”Vem där”. Har du skägg eller glasögon?
3.22 vaknar jag med titeln ringande i mina öron. Jag går upp och dricker ett glas med vatten och stirrar ut genom fönstret. Åh, fan! tänker jag. När jag ligger och sover kan inte min hjärna kategorisera och etikettera. Boktiteln svävar in i mig och öppnar upp handlingen till mig. En timma efter att jag vaknat för andra gången, skriver jag ner på en A4-sida handlingen. Vem hon är, varifrån hon kommer och vad som har hänt. Googlar på boktiteln och inser att jag är ensam om den. Ingen annan äger den, mer än jag som hittat den. Jag markerar mitt revir med en pinne i marken. Här ska jag bruka marken och odla orden. Inser att något utomkroppsligt och fantastiskt har hänt. Något vill uttrycka sig genom mig och jag hoppas att den har tid att vänta tills jag har skrivit klart Hallelujabröderna.
Lämna ett svar