Hallelujabröderna

Min nyfödda ska ut i världen. I mina ögon är den alldeles perfekt. Älskade.

Efter ett tag brukar jag se defekterna. Var det gick snett. Borde ha tuktat bättre, stramat åt. Kanske rentav kastat i papperskorgen.

Jag fick idén till Hallelujabröderna på nyårsafton, fastnade med en gaffel i munnen och fick en drömsk blick. Och där gick startskottet. Boken fick inte ensamrätt om mig, för några dagar senare, fick vi för oss att riva hela köket och beställa nytt från IKEA. Däremellan klämde jag några meningar hit och dit, skrev på rasterna på jobbet och sedan lite om kvällarna. Någonstans i mars, började jag skriva lite mer organiserat, låste in mig i sovrummet och morrade om någon närmade sig. I slutet av april var jag klar med ca 2oo sidor råmanus. Jag blev handlöst förälskad.

Nu måste jag snart börja plocka upp manuset och studera det närmare. Det känns som mitt hjärta brister. Jag vill inte se skavankerna, vill tro gott om den. Oundvikligen suger det första utkastet. Det är bara att inse det och ”go in with life”.

Jag kommer förmodligen att läsa igenom den minst tio gånger. Första läsningen ska jag korrigera från allvetande perspektiv till tredje person imperfekt. Manuset ville inte alls vara allvetande. I en annan omläsning ska jag titta på dialogen, om jag är konsekvent med personerna, så att jag inte får dem att framstå som multipla personligheter. Sedan kommer de att utvecklas i historien, det måste också framgå. Jag har varit sparsam med miljöbeskrivningar för det var orddiarré som vanligt när jag kom i flow. Jag vet precis hur det ser ut där, de visade det för mig. Mer show and tell.

Jag förstår inte när skribenter berättar att manuset blir mindre efter att de har gått igenom den. Mina texter expanderar, för har man bara skrivit vartannat ord och inte fått med allt, måste den få blomma ut. Mycket skit ska bort, givetvis.

Friends, we just have one obstacle: The summer. Det ska vattnas, odlas, grillas och socialiseras. Jag bor på Gotland, sommarön. Var får en eremitisk skribent plats? Jag kan redigera om morgnarna innan daggen släpper från gräset. Innan den första sommargästen vaknar till liv. För att inte prokastinera bestämmer jag mig för att bli klar senast i slutet av augusti. Det finns fler historier som vill bli berättade. Är det måhända dags för O. Peltonen att ta plats på scen, en finne som flytt till Sverige från sin bror tangokungen och från olycklig kärlek. Det får bli den som har bäst flyt, som vanligt med andra ord. Den med vassast armbågar vinner.