Jag har korrekturläst bort till kapitel 6 på Hallelujabröderna. I fucking love them! Jag vet, jag vet. Är det skryt som vi kan lukta till på långa vägar? Nix, jag menar att jag älskar dem. På riktigt alltså. Det betyder inte att jag inte går med korrekturpennan och stryker som värsta censurapparaten.
När man börjar skriva på en roman, vet man inte om historien håller ihop till slutet. Jag vill påstå att Hallelujabröderna gör det. Varför? Jag kan se att det inte bara varit jag som varit inblandad i skrivandet. Min musa har spillt över sina krafter på pappret. Jag har omedvetet planterat in saker i början, som får sin förklaring i senare kapitel. Det är som om historien vet mer än jag.
Och jag älskar bröderna Karlsson. Harald är smart, det är han, men han är så dryg som person, att han tror att det är upp till honom att rädda världen och sina bröder. Simon är en artonårig kåtbock, med sexuella erfarenheter som får mig att rodna. I varje hörn väntar en sexuell erövring. Spelar ingen roll om det är ungt eller gammalt, bara han får ligga. Emrik, en otrygg vuxen, som tjatar om att de måste ange sig själva till polisen. De kan få fängelsestraffet förkortat och på Kumlaanstalten kan de få träffa sin pappa Sickan, Sveriges mest misslyckade kriminell. Och de kan lära sig språk eller gå färdigt en högskoleutbildning inlåsta i en cell. Jag diggar de andra karaktärerna as well. Vi har Mona och Gurkan, Simons fosterföräldrar. Gurkan är en torghandlare som egentligen heter Goran. Rosita, en romsk artonåring som är höggravid och blivit kastad ut på gatan för att hon inte ville göra abort. ICA-Ralf på ICA-Helgeryd har Jesus som sponsor och han är ihop med Dolph, en tysk turist som blivit kvar i Sverige. Och vi kommer att på slutet även träffa HAMAS-kören, en förkortning för Hip Arabic Men And Singing, som leds av Keith, en känd gospelledare från Minnesota, tror jag. Lisa Nyrén från Kammarkollegiet går inte heller av för hackor och hennes knäppa familj, mamma katolik, pappa väckelsepredikant, bror buddhist och syster Jehovas vittne. En rejäl jävla soppa med andra ord. Oh, jag glömde Vilja som råkar ut för bröderna och deras mamma Karin som är död, men ändå har ett finger med i spelet. När jag ändå är i gång, kan jag berätta att Änglaförbundet ännu inte har fått sina krav tillgodosedda, de som jobbar åt Satan har mycket bättre villkor än dem, och därför fortsätter strejken. Det gör inte saken lättare för de andra änglarna. Jag har redan läst slutet, men jag njuter av att börja från början igen. Puss på er!
Lämna ett svar