Som författare måste man vara något av en mångsysslare. Inte nog med att du ska sätta in dig i din huvudkaraktärs och alla de andra personernas mentala status, yrke och relationer till andra, vilket kräver en hel del research, måste man även vara en försäljare. Även om du har en stab bakom dig som marknadsför och säljer in den till bokhandeln är du ansiktet för din bok och din författarroll. Du kan inte vara en asshole, även om du kanske är det privat. Har du förmågan att skriva mångfacetterat kan det inte vara svårt att klä sig i författarrollen. Klä på dig något helt och rent, kamma håret, borsta tänderna, tvätta ansiktet, klipp naglarna och sist men inte minst ta på dig leendet eller se åtminstone ödmjuk ut. Sedan när du är en framgångsrik författare kan du förmodligen bete dig som ett arsle, men det kommer inte att gynna din karriär. Det finns säkert undantag.
Jo, varför jag skriver det här. På femton minuter hann jag träffa två personer, som yttrade sig på ett ur försäljningsmässigt negativt sätt. Jag gick in i en liten butik, som jag aldrig hade sett förut. Under några få minuter hann han haspla ur sig, att butiken inte är tillräckligt lönsam för att drivas annat än på sommaren och på resten av året en dag i veckan. Varför? För att gotlänningar är snåla ner till sina gener och för att ingen har jobb. Det har jag själv inte märkt, eftersom jag själv är relativt nyinflyttad till Gotland. Jag har inte märkt om det är skillnad i hur mycket pengar som växlas mellan köpare och säljare mot Trollhättan, där jag bodde tidigare. En titt i den lilla butiken, som hade ett litet utbud av ett fåtal produkter. Hur ofta köper man den här typen av produkter och hur stort är kundunderlaget? Inte så stort. Så rent krasst för att han ska sälja mer kanske han borde öka utbudet och öka kundunderlaget, kanske sälja över nätet, istället för att gnälla på kunden och ösa galla över mig. Jag köpte en present till min son, men eftersom ägaren, försäljaren, var så negativ gick jag snabbt därifrån utan att titta på fler produkter.
Nästa stopp. Jag gick förbi en författare som sålde sin senaste bok. Noterade att han var på rätt ställe, men han märktes knappt. Och när jag precis gått förbi hörde jag honom säga: ”Finns det några läskunniga?”, med en ironisk röst. Det var inte ställt som en fråga utan mer som ett påstående, och eftersom jag är presumtiv kund har jag rätt. Obs, kunden har alltid rätt (nästan). Jag upplevde det som om han förolämpade personerna runtomkring sig. Och eftersom jag inte är en person som gillar att konfrontera människor annat än när jag är förbannad, och då ryker det ur öronen på mig, vände jag inte om och gav svar på tal. Jag hade god lust att upplysa honom att den svenska grundskolan har botat den sista analfabeten. Om det var menat som ett teaterstycke där han fångat oss i tiden och tryckt ner oss i hissen till 1500-1800-tal så kan det vara en legitim fråga. Så följaktligen, om det du säger kan misstolkas, välj andra ord. Du kan alltid läsa ett stycke ur boken, le och svara artigt. Det har ingen dött av, tror jag.
Slutligen vill jag berätta en liten anekdot, men eftersom jag har glömt hur den gick, får jag hitta på den på nytt:
”En misslyckad filmregissör skickade ett brev till en framgångsrik och lyckad regissör för att tigga pengar, be om insidertips och beklaga sig. Han klagade på filmindustrin, om att staten aldrig ger tillräckligt stora kulturbidrag för att kunna leva på det och om att knappast någon gillar hans filmer. Ingen vill köpa hans filmer och därför kan han inte leva på det. Den kända filmregissören svarade: ”Det är ingen som har bett dig bli filmskapare. Vi kan inte försörja alla som får för sig att bli filmskapare, kulturarbetare, när andra går och jobbar inom andra yrken där de får tillräckligt med pengar för att klara sig. Bara för att du har gjort en film betyder inte att alla måste se den eller köpa den. De kanske inte gillar den eller så är den för dyr.” Först då insåg den fattiga kulturarbetaren att han måste antingen kämpa hårdare eller sluta med det han gjorde, göra filmer som folk var intresserade av. Och det var först då han blev framgångsrik.
Inte konstigt att en del författare blir framgångsrika, de ger det läsaren vill ha, om det så är kärleks-, detektiv-, steampunk- eller fantasyromaner. En del författare hånas, av andra författare för att de skriver kioskvältare, men jag vill minnas att Barbara Cartland blev rik på att skriva harlekinböcker. Och våga inte skriva chicklit, för då ratas du till och med av bokförlagen trots att den genren är mycket populär bland kvinnor. Ingen ska säga till mig vilken litteratur jag ska läsa. Det är fri marknad och inte monopol på litteratur.
Vad drog jag för slutsats av mina yttre och inre iakttagelser:
- Skriv något folk vill läsa
- Hitta din läsekrets, öka sökområdet i värsta fall
- Var trevlig mot dina läsare
- Om du tjänar pengar på dina böcker, så är det för att dina läsare köper dem. En dag kan de sluta köpa dem, så under tiden var tacksam för att de gör det och att du kan göra det du älskar. Att skriva. Du tjänar inte pengar för att du är bra på att skriva, utan för att boken drar till sig läsare. Det finns jättemånga därute som är bra på att skriva, men många av dem blir aldrig utgivna. Tänk på det. Tacka din lyckliga stjärna när du lyckas.
- Ingen har bett dig bli författare, så om du kan inte kan försörja dig på det kanske du behöver hitta ett jobb du kan leva på. Du behöver inte sluta skriva, men vi är inte tvungna att läsa eller köpa din bok.
Jag arbetar dagligen med att sälja produkter på mitt jobb. Företaget anställde inte mig för att ha en taskig attityd gentemot våra kunder eller våra produkter. Jag är försäljare (och farmaceut). Det är inget fel med att sälja produkter. Och jag upplever det inte heller nedvärderande. Det är så pengar växlas i vårt samhälle. Jag har en produkt/tjänst som någon vill köpa och då får jag pengar för det så att jag kan köpa produkter/tjänster av någon annan. Frågor på det?
Jag har ingen aning om testläsarna till manuset Hallelujabröderna gillar den. Om de inte gillar den så är det knappast läsarens fel. Jag har kanske inte varit tydlig med mitt budskap, slarvat med texten. Eller så är det fel läsekrets. Vet inte om jag någonsin kommer att tjäna pengar på mina böcker, men om jag någonsin gör det ska jag charma mina läsare. De är de bästa som finns i världen, mina favoriter.
Lämna ett svar