Jag har varit på skrivkonferens i helgen. Skriv2016 anordnades i Dieselverkstaden i Nacka och är ett samarbete med tidningen Skriva och författarcoachen Ann Ljungberg. Jag kommer inte att berätta om föreläsningarna, eftersom det finns en stjärna, Lennart Guldbrandsson, som outtröttligt dokumenterade under de båda dagarna. Ni hittar det här: http://www.elementx.se/skriv2016-dag-1/
Han har skrivit om dag1 i Skriv2016 och dag 2 kommer alldeles snart.
Det som slog mig mest var att de jag bekantade mig med under förra årets skrivkonferens, Författarkliniken, att samtliga har utvecklats i positiv riktning. Karin Eberhardt Grönvall som förra året bara hade ett manus hade nu med sig boken Hjärngrepp, som finns att köpa på bl.a. Adlibris. Birgitta Backlund har skrivit fler böcker efter Blondie. Ulrika Fjellborg, en farmaceut som jag, har skrivit ett manus som hon bollat med skrivcoachen Anna Gable med. Förlagen är redan efter henne och trotsar det här med att debutanter inte har någon chans i förlagsvärlden. Hon är nästa namn i författarvärlden tror jag. Det här är bara några av de jag har träffat, men det som de har gemensamt är att de skriver något som kommer från hjärtat. I det här sammanhanget får jag inte heller glömma en ny bekantskap Iréne Jansson som skrivit boken Ekonomi med hjärta; frihet, trygghet och glädje med dina pengar. Åh, jag älskar den och precis som med annat jag älskar läser jag alldeles för snabbt. Jag ska läsa den två gånger, första gången snabbt och andra gången eftertänksamt. Hon är inte heller något undantag, hon skriver från hjärtat, om det hon vill förmedla.
När förläggaren Ewa Åkerlind på Ordberoende förlag pratade om självbiografier, självupplevda historier, att det ofta efterfrågas av framförallt tv-journalister, kunde jag inte hålla mig. Jag var tvungen att räcka upp handen. Min fråga var att kunde jag som inte minns min barndom mer än i fragment ändå skriva en självbiografisk historia? Jag skulle bli tvungen att pussla ihop bitarna och gissa mig till vad som hände sedan. Hur sann måste en självbiografisk historia vara? Och om man använder sig av en annan vinkel, ett annat perspektiv, med övernaturliga inslag, är det också självbiografi?
”Jag vill skriva för att försöka förstå misären… greppet…” Var kom ordet greppet ifrån?
Finns det ens ett sådant ord? Jag fick inte fram mer efter att jag snubblade på sanningen om min barndom. Jag kan nonchalant kasta fram att jag var ett maskrosbarn, för själva ordet förklarar inte mig. Det är ett avstånd mellan mig och maskrosbarn. Jag är en hudlös människa, för huden har ni piskat och slitit av mig så många gånger att jag har ett yttre som består av skal. Jag är en sköldpadda, inte ett maskrosbarn. Och det värsta är att jag har tappat mitt sköldpaddeskal. Jag kröp ut ur den för en stund och blottade mig själv, på riktigt. Jag vill inte anklaga någon för att ha stulit den, men den är i alla fall borta. Och jag kan inte sluta gråta. Jag har gråtit överallt nu, på Gotlandsfärjan, på toaletten, i bilen, på parkeringen vid barnens skola, när jag försöker somna in, när jag sover och när jag vaknar. Jag gråter nu. Jag är inte deprimerad och vill ta livet av mig, men det är som om fyrtio år av sparade tårar svämmar över. Borde kanske ställa en hink under skrivbordet så att jag inte får en vattenskada. Vänner ni behöver inte ringa till mig och fråga vad ni kan göra för mig. Det jag behöver kan ni inte göra åt mig. Jag behöver bli fri. Det finns inte en terapeut i världen som kan göra mig fri. Så länge jag gömmer mig bakom orden och lager av skal, kan ni inte befria mig.
Martin Schibbye som tillsammans med Johan Persson skrev 438 dagar, om dagarna i fångenskap i ett etiopiskt läger, sa en mening under sin föreläsning som fastnade hos mig. Han sa att det var först när han skrev som han blev fri. När ska jag bli fri? Min mamma gråter också och säger Päivi, du måste berätta. ”Men mamma, du var inte en ängel. Du gjorde inte alltid det rätta.” ”Det spelar ingen roll, du måste ändå berätta.”
I morse vaknade jag av att jag hörde ordet Ord och Tyngdlöshet. Jag flöt tyngdlöst i ett hav av ord och kände en inre frid, tills jag vaknade till min verklighet.
Lämna ett svar