Jag hade tänkt ta en längre skrivpaus, på sisådär ett halvår. 2016 har varit ett intensivt år. Fjärilen i rummet har fått ett hem hos ett bokförlag och det sista av korrekturläset av Hallelujabröderna gjordes på juldagen. Jag hoppas att den senare blir utgiven, för jag ÄLSKAR den. Eftersom jag har skrivit mycket tänkte jag vila fingrarna ett tag och fokusera på socialt liv och mitt jobb.
Nu är det så att jag går mycket på intuition och magkänsla. Mina drömmar vägleder mig. Jag är naturligt medial, inget jag har utvecklat något närmare mer än gått Reiki 1, och jag lyssnar alltid på vad min själ säger mig. Jag hade en dröm, den var så stark att jag var tvungen att berätta den till två väninnor, en som har en poetisk själ och den andra som är medial. Båda kom fram till att jag måste skriva klart ett projekt innan 16/5. Själv har jag en gnagande känsla som säger mig att jag måste skriva min version av historien först. Det är en väldigt obehaglig känsla. Det är som om ett lejon ligger och hukar sig i ett buskage redo för anfall. Jag måste bli stark, min själ måste få ro, jag måste landa i mitt nya jag, det är allt vad drömmen säger mig.
Så vad gör jag? Skriver of course! Och allt jag rör vid blir till guld. Snarare allt jag rör vid blir till skit. Historien ligger oberörd i min hand, lika kall som en döing. Hur jag än gör kommer jag inte i närheten av historiens kärna. Den vill inte släppa in mig. Jag blir högtravande och radar upp känslor på rad, bönar och ber, men nej. Smått deppig lägger jag mig i soffan för att titta på en film med Anton, min man. Jag är rastlös och andas ytligt. Det är som om jag väntar på något som aldrig kommer. Då slår det mig. Berätta om hennes händer. Hennes rastlösa händer som inte kan vara still. Hon plockar, dukar, smeker, stryker. När hon inte har något framför sig vrider hon vigselringen som är lös. Den kliar för hon har fått in diskmedel mellan fingret och ringen. Då är jag plötsligt där och känner bensinångorna från bilparkeringen och den svaga svettlukten från mor. Jag ska fokusera på smådetaljerna och därifrån brodera historien.
Lämna ett svar