Jag håller på och reviderar Hallelujabröderna. Lektörerna som läste manuset hade version 1.4 och nu håller jag på med version 1.5. Gissa hur många versioner som föregick dessa två? Skämt åsido. Mer än tre versioner i alla fall. THIS IS SERIOUS BUSINESS. (Flera av lektörerna gillar inte mina anglosaxistiska ord mitt i all textmassa, what ever that means 🙂 )
Jag har skrivit ett helt nytt kapitel till manuset. Där blandar jag in de återblickar som rörde till de andra kapitlen. Alla återblickar gjorde att det var svårt att följa tidslinjen. Samtidigt har jag drabbats av skrivdepression, allt jag skriver och har någonsin skrivit är kasst. Jag försöker peppa mig själv, så illa är det noooog inte, titta en fullständig mening utan tre bisatser. Och alla dessa kommatecken. Jag misstänker att de är myrbajs, för jag kan inte vara orsaken till dem.
Kapitel 2, mitt nya kapitel, är just nu en komplett katastrof. Om några timmar är kapitlet mindre katastrofalt och om tre dagar när min PMS är över är det rentav genialiskt skriven. Och liksom alla båtar som riskerar att gå på grund har jag hissat upp metaforiska seglar. De heter miljö, tid, perspektiv och gestaltning. Var, när, vem och hur. Var utspelar sig scenen (platsen och om det är utomhus hur är vädret), när utspelar sig den (morgon, kväll, gryning, årstid). vem talar eller gör och hur gör de det. Och så ska det finnas en framåtdrivande kraft och vara spännande (psst! och hålla sig till genren). Suck!!!
Lämna ett svar