Åh jäklar vad det har tagit emot att marknadsföra mig själv i olika kanaler. Som författare och egenutgivare kan man inte sitta och rulla tummarna och hoppas att någon lägger märke till ens bok. Det känns som om jag skulle behöva ta en dusch och skrubba mig med Svinto, känner mig så billig för jag har sålt mig och mitt författarskap. Om jag kunde och vågade skulle det bara fattas att jag tatuerar in Hallelujabröderna i pannan på mig och mina apostlar.
Så vad har jag nu gjort? Ibland misstänker jag att jag har en odiagnosticerad bokstavsdiagnos som gör mig funktionell i det mesta utom att låta bli att sticka ut hakan. Jag har mailat de sedvanliga lokaltidningarna i Visby och Trollhättan, mailat biblioteken i Trollhättan, mailat den största bokhandeln här på Gotland, mailat Egenutgivarna, mailat Gotlands radio och blottat mig i största allmänhet på Facebook. Alla, och då jag menar jag alla, måste få veta att jag ska ha ett bokreleaseparty och att min bok har vunnit lektörsläsning och bokutgivning. Jag skulle först maila Almedalsbiblioteket, men eftersom jag inte är måttlig av mig såg jag att de söker författare till Gotlands bokmässa. Me, me, me!!! Jag har bönat och bett min arbetsgivare ”to set me free” helgen 7-8 april om jag får en plats på mässan. Jag har anmält mig, men med förbehåll att jag avbokar om jag inte får ledigt från jobbet. Så gör man om man är jag 🙂 Jag vill bara ha ett bord att ställa ut min bok Hallelujabröderna på, och i värsta, värsta fall köra en föreläsning, men jag vill inte ta plats från de mer etablerade författarna. Det råkar vara så att jag är en gudabegåvad föreläsare och underhållare, kan hålla låda i flera timmar och få andra att kissa på sig av skratt. Jag må vara kass på att mata mina barn, mina växter, komma i tid men g’damn är jag perfekt att ha på scen så länge jag inte behöver vara allvarlig en längre stund.
Lämna ett svar