Jag har under den här helgen suttit på Almedalsbiblioteket där Gotlands bokmässa gick av stapeln. Jag har lärt mig oerhört mycket under de här dagarna och fått några underbara insikter.
Jag har träffat begåvade författare, bland annat Jenny Jacobsson, en trevlig och humoristisk författare som bjöd på sig själv. Det känns som om hon kommer att slå igenom stort inom några år. Min roman ”Fjärilen i rummet” har fastnat i utgivningsprocessen, men Jenny kom med några underbara insikter och glädjande nog kan jag berätta att boken kommer att ges ut nästa år. Det ger mig med andra ord två års respit att skriva klart nästa roman som heter ”Korrekt hantering- av besvärliga människor” som kommer att utspelas i apoteksmiljö.
Jukka Yttergren Lapiolahti var ännu en författare som jag glädjande nog lärde känna under bokmässan. Hans förtrollande bok ”Sagan om den förtrollande ön” låg i mitt synfält hela dagen och jag drogs till tavlan Jukka fäst upp på skärmväggen, en akvarell där blått dominerade i vatten och himmel där en man sitter i en eka till synes ovetande om sin destination. Han är inte bara en författare utan även en konstnär, även om han kanske inte själv uttrycker det på det sättet. Jag fick känslan att han ”bara så där” klämde ut en barnbok och jag ser framemot fler fängslande barnböcker av honom.
Den sista författaren, Marie Eenfeldt, drogs jag till när jag såg hennes bok ”Min livsväv-Gud eller slumpen?” Det var som att upptäcka att någon annan hade upptäckt det jag skrev om i ”End of game-världen som lekplats för själen.”. Jag undrade var jag hade sett hennes efternamn förut. Efter några minuter förstod jag att jag hade läst hennes sons bok ”Matrevolutionen-ät dig frisk med riktig mat”. Världen, eller åtminstone Sverige, är allt bra liten.
Jag skickade med en hälsning till författaren Dag Öhrlund via Jenny Jacobsson. Eftersom min väninna som arbetade med Crimetime Gotland för några år sedan berättade till honom att jag är hans största fan (har inte läst något av honom, men har haft äran att prata med honom under en fest arrangerad av författarcoachen Ann Ljungberg), så måste jag skicka hälsningar till honom. Det är nästan så jag som måste läsa något av honom för att jag ska bli en legitim fan till honom.
Jag känner mig alldeles dödstrött av att berätta om min bok, att mingla med människor hela dagen lång. Det är tur att jag har två veckor till nästa event, Egenutgivardagen. Jag har lovat Egenutgivarna att skriva en artikel från eventet.
Lämna ett svar