Gårdagens Egenutgivardagen anordnad av B.o.D. var inte bara en dag där jag tankade nytt författarbränsle, att orka ett helt år till, utan även lite av ett hallelujamoment. Jag är lite pånyttfödd idag, kan man säga. Och jag träffade en hel del supertrevliga människor, lektörer och skribenter, som delar mitt intresse.
Det kommer att komma ett inlägg som handlar om Egenutgivardagen, men idag tänkte jag skriva om det som verkligen fick mina vibrationer att darra av längtan. Marknadsföring låter som ett tråkigt ämne,för att inte tala om varumärkesregistrering, gääsp. Min sammanfattning av föreläsningen är: Vem är jag, vad vill jag framföra och hur behåller jag mina trogna läsare. Hitta ditt unika jag och stick ut i mängden. Det fick mig att tänka till.
Fråga: Vem är jag?
Svar: En författare som blandar in humor i svärtan, en kreativ person som hittar lösningar och är orädd för att stå på scen. Jag är en ohämmad person som ser andar och tolkar meddelanden via tarotkort, kaffesump och drömmar. Japp, japp. I normala svängar är jag inte riktigt klok. Tack och lov för det. Hade jag varit normal hade jag inte överlevt min barndom. Och tack vare min tragiska och trasiga barndom blev jag författare.
Jag har hela mitt liv kämpat med att vara normal, vara lagom och lite som andra. Bjuda hem folk, köpa prylar, klättra i karriärstegen, åka på dyra semestrar. Jag hatar allt det där. Jag älskar människor, men det är få som står ut med mig i längden. Religion, filosofiska utlägg det är vad ni får av att prata med mig. Jag har ingen som helst lust till penismätning, vem som äger och har mest. Döden är ett intressant tema för mig. Inte precis någon cocktail-konversation. Eftersom jag är intresserad av att maximera den korta tiden på jorden med uppriktiga samtal är jag inte någon man kan bjuda hem för lättsamma middagsbjudningar.
Egenutgivardagen lärde mig att jag ska vara mig själv. Det är bäst i långa i loppet. Så hej, mitt namn är Päivi Karabetian, jag är halvvägs (förhoppningsvis) på min livsstig. Jag är synsk sedan jag som barn varit med om död och övergrepp som maskrosbarn. Jag är troende, men inte religiös. Min uppgift i livet är att skriva. Jag skriver humor, för att livet inte är så allvarligt som vi tror, och magisk realism, för att det finns en till dimension i livet.
Lämna ett svar