Jag har varit nere i kängorna vad gäller mitt skrivande, men nu känner jag att det finns hopp för mig. Jag har börjat läsa kurslitteraturen för Kreativt skrivande anordnad av Linnéuniversitet, en distansutbildning jag har blivit antagen till.
Det hände något med mig när jag läste ”Så skriver du noveller och romaner” av Lars Åke Augustsson. Detta unitära mästerverk ges inte längre ut, men jag hade lyckan att finna ett exemplar på Almedalsbiblioteket. Kärleken fann sig direkt i mitt hjärta, något varmt och inbonat, när jag öppnade den första sidan. En aha-känsla, en känsla av samhörighet. Så du har varit i källan och doppat dina tår där. Det pirrar i kroppen av förväntan.
Jag har läst åtta år på universitet, fem år till lärare, tre år till farmaceut (receptarie), men det här är nog första gången jag slukar kurslitteraturen med hull och hår. Jag är född till det här, men trygghetsnarkoman som jag är, kan jag inte leva på endast ord. Jag behöver löften i form av fagra pengar som betalar det hårda i livet; hem och mat.
Om lite drygt en vecka ska jag åka till London på skrivkurs. Jag ser framemot att träffa några av kurskamraterna jag redan känner, att ensam strosa runt i London och att hitta min kärlek, orden som finns runt i luften. Jag hoppas det blir en nystart för mig.
Lämna ett svar