För några dagar sedan kom jag hem från London. Sex dagars skrivkurs i London med Ann Ljungberg och kompani hade tagit slut. Jag har haft urkul i London där jag har fått chansen att träffa några av Sveriges kommande författare. Varje kväll landade vi ner på en pub eller restaurang. Efter några öl och vin vinglade jag ner till Londons underground och schvischade mig själv bort till mitt tillfälliga hem i ett av Londons mindre bemedlade kvarter. Jag kände mig dock väldigt omhändertagen av de eviga gudarna i himlen då jag bodde i mitten av en religiös härdsmälta, några stenkast från ett hinduistiskt tempel, en katolsk och en protestantisk kyrka och nästan vägg i vägg med ett muslimskt center.
Jag är tyvärr inte gjord för att bo på hotell. Störiga grannar som kändes som om de försökte trampa igenom rispapper till väggar. ”C’mon baby open the door”, nätterna igenom. ”C’mon baby, my hands is on fire.” ”Fuck, open the door, c’mon, c’mon.” Jag låg i sängen, drog upp täcket till öronen och använde det som snuttefilt nätterna igenom. Nätterna inspirerade till mardrömmar. Jag kan inte minnas när jag drömde en mardröm sist. Visserligen ser jag andar och spöken som gillar att studsa in i mitt rum och väcka mig, men då väcker de mig åtminstone. Jag drömde om skottlossningar, knivhuggningar och hemsökt hus med död fyraårig flicka som mördat sin mamma. Jag som inte ens ser på skräckfilmer. Quelle horror! Jag vet inte om jag snappade upp närområdet eller om jag kände mig allmänt olustig.
Jag har skrivit och vandrat i bokaffärer med andra skribenter och upptäckt vad mitt hjärta klappar för. Så fort jag ser en vackert bunden bok blir jag alldeles grisskär i själen och vimmelkantig av åtrå. Jag vill dyrka dem och kyssa konturerna, vandra med fingrarna över relieferna, känna det silkeslena och orörda mot mina fingertoppar. Jag är kär upp över öronen i vackra böcker. Innehållet har sekundär betydelse. Det är som att bli kär i en vacker ointelligent karl. Jag vill poängtera att det är ett extra plus om innehållet är bra. 🙂
I bokhandeln Waterstones hittade jag en tarotkortlek. En av de sista kvällarna fick alla som ville dra ett kort ur den. Det var deras tur att få en inblick i min spirituella värld. En minimal kaffesumpsläsning blev det också.
När jag kom hem drog jag ett kort till mig själv.
Jag skrattade högt för mig själv. Klockrent. Så här läste jag; det finns tre aspekter att läsa i kortet. Först handlar det generellt om mitt liv. Your soul is composed of the same dots as the universe. Det är något som jag skulle kunna säga. Vi är alla gjorda av stjärnstoff och vårt ursprung kan spåras till Big Bang. Nästa aspekt är mitt arbete, mitt skrivande liv: Distinguish yourself from your mirror image. Nja, det förstod jag inte helt. Jag tolkade det som att jag måste kunna särskilja på det som är sant och osant, vad som är spegelbilder och spegeltolkningar. Tredje aspekten: Show them your hallucinations. Nåväl, jag skriver ju väldigt fritt. Fritt fram för att skriva helt galna texter. En av skribenterna tyckte att personen på kortet var jag. Hon har ju en handväska. Jag var lite av en crazy baglady i London, envisades med att handla mellan skrivlektionerna och släppa tunga påsar mellan Victoria pub i Paddington och hotellet.
Det var kul i London, men framför allt annorlunda. Det känns som om mina tankar har expanderat och jag har fått friare tankar. Jag är inte den jag var igår. Idag är jag ett annat jag.
Lämna ett svar