Jag har skrivit en dikt, en del av en högskoleuppgift. Gudarna ska veta att mina eventuella skrivtalanger inte lutar åt poesi. Jag har kämpat som ett vilddjur med dikten, slitit isär rader och ord och sammanfogat till resultatet ni kan skåda längre ner. Min kära skrivvän Maria har gett mig intressanta insikter i diktandets värld.
Uppgiften var att skriva fri vers och ha en bild som inspirationskälla. Jag är osäker på om jag har rätt att publicera bilden. Bilden är tagen på en pojke som gråter tyst, tårarna har runnit ner för kinderna. Det är som om han har gett upp hoppet. Något har hänt som har gett honom en insikt om det hårda livet. Min dikt döpte jag till Förvandling.
Förvandling
Släck mitt ljus, ta min kropp
bort från denna längtan.
Trasa sönder, sarga min själ,
gör tårar till knutna nävar.
Bryt mig loss från mor,
kasta ut mina skor på gården.
Händerna som gräver
en framtid av vägen,
fyller skorna med sorg.
Feberdröm om vingar,
skelett av lösa fjädrar,
fjärran från en barndom.
Lämna ett svar