Förord: Den här novellen är inspirerad av min fars sjukdomsperioder, när han blev inlagd på psyk. Det blev några vändor på psyket innan han dog. Uppdraget var att skriva om en verklighetsfrånvänd person. Min pappa kvalade in.
Semester från verkligheten
Jag befinner mig på fiendemark. Jag hade det på känn att horan skulle släppa ner mig här. Ingen fara. Mellan mig och friheten finns bara en person, Stig. När han analyserat klart min hjärna kommer han att förstå att det inte är jag som ska sitta här. Jag ska berätta om horan som körde mig till psyk. Ritva ville ha mig ur vägen för att hon ska kunna suga av höga herrar på löpande band. Jag får hoppas att hon kan betala räkningarna med kukavlöningen. Från mig kommer inte en droppe förrän hon sonat sitt brott.
Vad har jag gjort frågade jag henne. Jag har inte gjort mer än krävt respekt för att jag tar hand om min familj. Hon mötte mig vid dörren med ett leende, den kåta slynan. På andra våningen spelade Esko ”Hound dog” på sin skivspelare. Vem som helst kunde förstå att de hade gnidit höfterna mot varandra. Då blir Ritva trött och säger att jag behöver ta psyksemester. Jag är trött på att passa på horan. Männen sniffar sig till henne och så fort de är inom synhåll lägger hon sig ner med benen upp i vädret. Jag måste skydda henne från sig själv. Det kan jag inte göra härifrån. När hon tröttnat kommer hon att springa hit, böna och be att de ska låsa upp dörren och släppa ut mig. Då säger jag till Stig att det nog är bäst att montera en extra regel på dörren. Var det en psyksjuk man hon ville ha, ja, då kommer jag att spela med.
På grund av brandrisken är det inte tillåtet att binda fast sin fru i sängen. Jag måste ju för fan få sova, har ett jobb att sköta, men blundar jag smyger hon ut. Tvättar hon ens sin fitta mellan lårskrevningarna nu? Det är tur barnen går i skolan så att de åtminstone får mat. Jag tar barnen när jag kommer hem, lämnar dem till någon som vill ha dem. Då kan hon böna och be bäst hon vill, säga till galendoktorn Stig att det var hon som var sjuk medan jag var frisk hela tiden. Vem fan vill ha henne nu? Jag ska rida in Ritvas lillasyster, jag har sett hur hon tittar på mig och Ritva ska se på när jag tar henne över köksbordet.
Avdelning 4A är avstjälpningsplats för människor som är alldeles för normala för verkligheten. Det finns inte fler galningar här än där ute. Agnes borde sitta på ett ålderdomshem, men hon nyps. Det är för att hon vill ha ett nyp. Hade hon varit yngre hade man kunnat lyfta upp nattlinnet på henne. Då hade hon fanimej blivit frisk på kuppen. Det är tyvärr inte tillåtet att skriva ut recept på kuk. Jag drar min gräns vid hängande pattar. En man måste ha självrespekt och avstå från att ligga med vilket luder som helst även om hon ber om det.
Jag har aldrig haft det så roligt som här med knäppisarna. I rummet mittemot mig bor Jesus. I morse försökte han förvandla sitt bordsvatten till vin. Jävla galning! När han tittade bort drack jag upp hans vatten. Och vad gjorde han? Gick in i glasväggen, den idioten. Riktiga Jesus blev aldrig sydd i pannan utan kunde läka sina sår fortare än jag kan säga amen. När jag kommer ut ska jag skriva klart boken om galningarna på avdelning 4A.
Jag lånade penna och lite papper av Stig. Han sa att det skulle vara bra för terapin om jag skrev av mig. Han vet inte om att jag studerar dem. Min roman ska heta Korrigerad verklighet. Avdelningen hjärntvättar oss. Hjärnbrytaren Stig, sköterskan Ellen och vaktmästaren Mats är köpta av politikerna. De som inte passar in i samhället hamnar här. Det enda brott vi har gjort är att inte tro på lögnerna de matar oss med genom tv:n, radion, tidningarna. Jag är galen för att jag kan se igenom dem. Olle fick åka hem för att han börjat med de hjärnskadande pillren. Nu fungerar han, korrigerad till deras verklighet.
Ellen ger mig en spruta en gång i veckan. Hon säger att den kommer att få mig att må bättre. Jag frågade henne varför hon inte tog en själv om den var så bra. Hon blev mycket förvånad när hon förstod att jag hade avslöjat dem med att spruta in små avlyssningsapparater. Sedan försökte hon åma sig i sin vita rock, tryckte upp brösten mot mig. Jag vet nog vad hon vill, försöker förföra mig, politikerslynan, så att jag ska glömma bort vad de håller på med.
Stig och jag har snackat som två gentlemän med varandra. Allt är ett stort missförstånd har jag sagt och han förstår mig. Bara lite pappersarbete först. Det är lättare att få in någon på psyk än att få ut dem har jag märkt. Det tycks inte spela någon roll att jag är oskyldigt anklagad. Jag sa inte rakt ut att Ritva är en hora, men Stig kände det ändå på sig. Han nickade och fyllde i pappret. Om jag bara blev bättre på tabletterna skulle han fixa ut mig. Jag blir bättre dag för dag, men det är inte medicinen som gör det. Jag spottar ut dem varje morgon i ormbunken. Växten tvärdog för några dagar sedan. Det säger mycket om giftet de tvingar i oss.
I lumpen fick jag lära mig att inte lyssna på fiendens ord. Det är viktigt att inte diskutera för länge. Var passiv, men inte så mycket så att du blir uppkopplad med sladdar till elnätet. Tortyr är deras sista redskap för att tvinga dig att göra som de vill. Det är sjukt att jag måste låtsas vara sjuk för att komma ut härifrån. Sådan är samhället. De verkligt sjuka är där ute medan de friska spärras in. När jag kommer ut ska jag gå hem och knulla sönder kärringen.
Lämna ett svar