MAGKATARREN- världens enda pjäs om en nervöst lagd magsäck
Följande har hänt: Päivis magsäck surar rejält. Och Päivi är själaglad.
Päivi: Lite magkatarr så här i början av sommaren har väl inget dött av. Med lite tur krymper jag ner en storlek. Tappa matlusten lite lagom mycket, det kommer göra susen för sommarmagen. Jeansen, here I come!
Inre Päivi: Har du glömt alla som faktiskt har dött av blödande sår i magsäcken.
Päivi: Ha, ha! Magsäck, matsäck. En illa invirad köttbit stekt rare ligger och förblöder i ryggsäcken.
Inre Päivi: Det heter magsäck. Dina tarmar och magen blir perforerade som kaffefilter.
Päivi: Äh, nu surar den bara från morgon till kväll utan någon som helst anledning.
Inre Päivi: Du har helgen på dig att rätta till magkatarren.
Päivi: Hurra! Då hinner jag gå ner några kilo.
Inre Päivi: Vi måste gå till botten av problemet. Päivi, varför har du magkatarr?
Päivi: Vet väl inte jag.
Inre Päivi: Det vet du mycket väl.
Päivi: För att jag vill bli smal.
Inre Päivi: Du har inte kontakt med ditt inre jag.
Päivi: Men hallå, är du ens det?
Inre Päivi: Jag är ditt inre.
Päivi: Fan! Men, då vet du vad som är fel på mig, du som har koll på mitt undermedvetna.
Inre Päivi: Jag kan kolla med arkivarien.
Päivi: Har jag en arkivarie?
Inre Päivi: Ordinarie är på semester, tre blodcykler sedan. Av någon underlig anledning är vissa tjänster nästan alltid vakanta eller styrs av underpresterande eller utbrända organellis. Jag tror din senaste tillfälliga arkivarie är Skurt.
Päivi: Jag kan inte ta någon som heter Skurt på allvar.
Inre Päivi: Inte vi heller. Vi har inte stört honom, den lilla gråmassan. Om det är någon som kan gå vilse i dina inre tankar är det han. En gång tappade han bort sin matlåda i en liten låda med dina första ord. Det blev gegga av dina gagas och gogos.
Päivi: Ni borde kanske inte låta Skurt hantera så delikata saker som mina tankar. Han skulle kunna gå över till latrintjänst. Där kan han inte göra så mycket mer skada än det redan är med min magkatarr.
Inre Päivi: Om du drar ner på kaffepimplandet skulle du inte behöva arkivarier som heter Skurt. Vänta! Jag har Skurt på tråden nu. Hej, hej, Päivi vill veta varför hon har magkatarr. Hon själv har ingen jävla aning. Det måste finnas något om det i minnet. Va, ska jag säga till dig hur du söker på det? Lär ni er inte något i skolorna nuförtiden? Sök på: ”jag måste bara”, ”nej, det kan inte vänta” och ”nej, nej, barn, det där är…” Tack på förhand!
Inre Päivis inre tankar: (Mutter, mutter, måste man göra allt själv. Världens otacksammaste yrke, Päivis inre, jo, jag tackar för det jobbet. Det skulle bli så kul arbetsuppgifter, sa hjärnan. Päivi är så spirituell. Hon glömde nämna att människan är apbitter.)
Päivi: Inre Päivi, vad tänker du på?
Inre Päivi: Det skulle du bra vilja veta.
Päivi: Jag kan ju alltid fråga arkivarien.
Inre Päivi: Skurt? Skurt är en liten murt som har tappat burt… en stor del av de senaste veckornas tankefiler.
Päivi: Det förklarar min demens.
Inre Päivi: Kan du stänga truten en liten stund. Jag har nyheter från Skurt. Han säger att din magkatarr beror på stress. Du har känt dig lite osäker på ditt nya jobb och det har blivit en hel del kaffe på tom mage.
Päivi: Nej, det kan det ju inte vara det.
Inre Päivi: Nä, eller hur. Det är säkert något annat.
Päivi: Något annat. Du, är de där arkivarierna fasligt sura? Surar de ner miljön i magen, undrar jag?
Inre Päivi: Jag slutar efter det här arbetspasset, om några människominuter.
Päivi: Va, du kan inte göra så här mot mig.
Inre Päivi: Sorry, men jag och fru Ellen Cellen väntar på cellfördelning. Det väntas smått i benmärgsvaggan. När som helst ploppar en röd blodkropp upp. Jag måste ta föräldraledigt.
Päivi: Hur går det med min magkatarr?
Inre Päivi: Desto bättre. Med lite tur är tjänsten vakant ett tag. Vi organellis brukar säga, om det är stängt i hjärnan är det stängt på kontoret. Om ingen tänker, kan inte logistikern jobba. Och finns det ingen logistiker så finns det ingen jävel som vet vart magsyretankbilen ska parkera och pumpa ner skiten i magsäcken. Så, så gråt inte över spilld syra. Du får en chans att ta igen dig, lappa ihop såren i magen och tolvfingertarmen.
Päivi: Men kontoret då? Vad händer med mig? Kan jag leva som vanligt och gå till jobbet?
Inre Päivi: Är du dum i huvudet? Ja, det är du ju förstås snart. När tänkaren inte är på plats vet ingen vad som ska göras. Det kommer att bli ett inbördeskrig utan dess like och undantagstillstånd i hela kroppen. Jag föreslår att du ligger lågt i några dagar.
Päivi: Men, men vad ska jag göra under tiden?
Inre Päivi: Är du bra på att imitera en grönsak?
Päivi: Nej.
Inre Päivi: Fan också! Skurt, är du kvar?
Skurt: Ja? Vad vill du att jag ska leta upp.
Inre Päivi: Snälla, låt bli att röra till det i tankekontoret. Vet du om det finns några sökande till vikarietjänsten som inre Päivi?
Skurt: Det finns en, min kusin Absolut.
Inre Päivi: Bra, han tar vi.
Skurt: Han har inga tidigare erfarenheter.
Päivi: Ursäkta, inre hjärna och Skurt. Jag vill ha någon med minst en A4-sideslång meritlista. Jag har åtta års högskolestudier och jag vill helst att någon som kan tänka avancerat tar över mitt inre.
Skurt: Han har lastbilskörkort.
Inre Päivi: Perfekt! Det blir absolut Absolut.
Päivi: Har jag inget att säga till om, Skurt och Innerpäivi?
Inre Päivi: Faktiskt inte. Vi är en del av det autonoma systemet och den kan du inte fippla med om du inte vill ha systemfel all over the place.
Päivi: Aj, min magkatarr. Det börjar värka.
Absolut: Absolut, absolut det fixar vi.
Päivi: Vart tog den andra innerPäivi vägen?
Absolut: Nu förstår jag absolut inte. Jag är inre Päivi och vi ska absolut ta itu med dina inre problem, Skurt och jag.”
Lämna ett svar