Skrivhinder- när skrivandet sätter upp kravallstaket

Jag har skrivit alldeles för mycket på sistone. Visserligen har jag inte bloggat, men mitt skrivande har varit i maratonklass. Jag har jonglerat så många bollar att jag har tappat bollarna och kommer inte ihåg hur många jag hade från början.

Jag skriver en hel del förutom mitt eget skrivande:

• På jobbet skriver jag mellan 10-15 A4-sidor varje dag.
• Jag är sekreterare för en nystartad förening, Svenskarabiska vänskapsföreningen. Nu i början blir det en hel del möten och en hel del skrivande.

Och mina skrivprojekt hittills:

• Jag har skrivit ett tävlingsbidrag till Arbetarskrivare söker texter till antologin anno 2020. Vi får se om den blir antagen.
• Jag har skrivit ett tävlingsbidrag till tidningen Skrivas stora romantävling, med chans att vinna 10 000 kronor. Det vore ju extremt kul att ens komma i närheten av prispallen.
• Jag har skrivit den avslutande delen på en novell i fyra delar till radiopodcasten Mannen med den gula rocken. Jag tror den kommer att heta Återträffen. https://www.radioplay.se/podcast/mannen-med-den-gula-rocken
• Skrivit berättelser till appen Snicks Stories.
• Gjort en powerpoint till Göteborgs bokmässa där jag i B.o.D.s monter berättar om hur man kan göra för att ge ut sin bok.
• Gjort en kursbok till min skrivkurs Skriva romaner och noveller på Folkuniversitetet Visby.

Japp, jag är inte stolt. Jag har skrivit alldeles för mycket. Det har lett till sömnbrist och påsar stora som tefat eller a-kupestorlek. Nu efter Göteborgs bokmässa har jag förvånande lite att göra. En dag upptäckte jag att jag var färdig med mina sysslor redan klockan fem på eftermiddagen. Jag lyxade till genom att krypa i säng redan klockan nio. Syndigt för en Martin Luther-uppfostrad andra generation av hårt arbetande arbetar-finnar. Hade jag varit katolik hade jag bekänt det för en präst. You are going straight to hell, woman!!!

På Göteborgs bokmässa har jag träffat andra skribenter som jag har träffat på under alla skrivande år. Och så fick jag träffa två kursare från mina år på lärarhögskolan, Åsa och Annika som förgyllde min söndag. Och Ylva vid Siljans Måsar som gav mig massor med nya insikter. Jag hann till och med beundra Jonas Karlsson på avstånd. Han är en fantastisk skådespelare och en underbar novellförfattare. Men nu har han kommit ut med romanen Regnmannen. Det är en roman som jag gillar, huvudpersonen är en man som tror han kan styra över vädret.

Ett stort tack till förlaget Books on Demand, Linda, Maria och Vanessa som är nog de trevligaste förlagsmänniskorna jag någonsin träffat. Jag har fnissat en hel del under bokmässan. Och ett stort tack till min skrivkompis Maria som fyllde ut alla tråk-luckor av tid, pauserna mellan allt spring på bokmässan. Det var klaustrofobiskt trångt, det kändes som om man gick i en labyrint och ibland gick baklänges. Det blev inte så mycket bokförsäljning, men jag hade kul, och det är väl det som räknas när kistan slutligen hissas ner i jorden.