Idag vill jag påminna er skribenter ute i landet om att vi förutom att leverera ord för nöjes skull också är fanbärare för det fria ordet. Så länge vi får lov att uttrycka oss i skrift utan att riskera våra liv eller bära konsekvenserna i form av indragna tillstånd och bidrag eller fängelse befinner vi oss i en demokrati. Samtidigt ser vi också till att det finns demokrati när vi pekar på det obehagliga som kan ta ifrån oss och de vi lever med rätten till våra egna liv.
Skribenter är ett speciellt folk. Vi följer inte alltid strömmen. Vi ser detaljer och tänker ett steg längre. Tänk om… Vad skulle hända om… Jag hoppas jag slipper leva den dagen någon annan dikterar vad jag ska skriva. Vi skribenter är inte det parti vi röstar, vi är ekot när allt annat har tystnat.
Det du skriver kan spränga buren för en annan människa. Du utmanar ”sanningar” som ingen vågat ifrågasätta. Du vänder på perspektiven och skriver om historien från en annan synvinkel.
För mig har Syltebiblioteket i Trollhättan betytt oerhört mycket. Där klev jag in som sjuåring utrustad med ett nytt lånekort. Böckerna gav mig nya världar som jag glupskt klev in i. De utmanade min sanning, en maskrosunge utan makt att påverka. Nu är jag en skribent med en jävligt vass penna. Följ med och bli väldigt obehaglig du med.
Lämna ett svar