Jag har återuppväckt en gammal romanidé som kommer att utspela sig i apoteksbranschen. Den tar sin början när det fiktiva apoteket Törnrosen blir uppköpt av en sunkig affärsman som äger nattklubbar över hela Medelhavsområdet. Kombinationen outspädd sprit och lättklädda damer är det han tjänat ihop sina pengar på. När han träffar Olof Victorin som i sin tur förvaltar nedgångna hyreslägenheter i Borås och Göteborg får han upp ögonen för det sista apoteket som ännu finns ute till försäljning. Det finns en anledning till varför apoteket inte blivit uppköpt, vilket ägaren sent kommer att få erfara.
Problemet med att väcka upp en gammal romanidé är att läsa, förlåt, den gamla skiten man har skrivit. Eftersom jag utvecklas och utvecklas, ser jag pinsamt nog allt det ofärdiga i mina tidigare anteckningar. Händelseutvecklingen i det första kapitlet är som om jag både druckit kaffe och tagit speed när jag skrev den. Karaktären hinner både gifta sig och få barn innan kapitlet är slut. Jag måste ta det luuuuuuungt i min roman, lära mig skriva låååååååångsam text. Eller sluta med både godis och kaffe.
Så, jag läste igenom det jag har skrivit ner om romanen och karaktärerna och inser att jag måste ändra på vissas personligheter för att det ska kunna uppstå konflikter mellan dem. Det måste finns personer med motsatta drivkrafter.
Simsalabim. Nu har jag fyra farmaceuter:
Person 1 är konflikträdd och skyller ifrån sig. Person 2 vill styra, är paragrafryttare och en förfärlig lismare. Person 3 har blivit grundlurad av livet, blev förflyttad av sin förra chef som lovade att apotek Törnrosen inte skulle höra till ett av de kluster som skulle säljas. Hennes barn vill inte ha kontakt med henne och hennes man lämnade henne i klistret när han dog. Hon är kort sagt oerhört bitter. Person 4 är en person som påstår sig vara medial och har svar på allt genom att läsa auran och chakran, vill gärna framstå som god, men egentligen är självgod. Det finns fler personer till såsom två egenvårdsrådgivare som egentligen bara halkade in i branschen, men skulle vilja jobba med annat, den förra exotiska danserskan Siv-Knockout-Svensson som kommer att styra och ställa på apoteket utan att veta vad hon har gett sig in på.
Det kliar i mina fingrar att börja skriva. Att hålla på och utveckla karaktärer och skriva flera sidor om deras egenskaper, ålder, personligheter, drivkrafter dödar mig långsamt. Idag kör jag snabbmetoden. I mitt huvud tänker jag vilka personer i verkligheten som jag kan basera mina karaktärer på. Alla har vi väl någon gång mött dem, den bittra kvinnan, besserwissern, den konflikträdde. Stoppa in dem i ett apotek och låt dem gå loss på varandra. Sätt sedan in en droppe försupen affärsman som inte vet något om apoteksbranschen, voilà!
Jag är rädd för två saker i skapandet av denna roman:
– att personer i farmaceutbranschen kommer att ta illa vid sig
– att det blir kletig pannkaka av det hela, att mina karaktärer blir menlösa karikatyrer i en buskis
Vilken tur att det finns lektörer som kan hjälpa mig. Jag vill bara skriva romanen för att få skriva av mig de värsta grodorna som kan hända när aningslösa affärsmän försöker vaska guld när fyra årtionden av statligt apotek ska tvättas bort.
Jag var med från början och vill gärna summera de första tio åren efter att apoteksmonopolet försvann i en humoristisk roman.
Lämna ett svar