Gissa om jag hoppade jämfota av förtjusning när DHL aviserade en leverans till mig.
Och i dag fick jag för första gången hålla kapitelboken A som i Alien i min hand, resultatet av en lång, lång resa som började hösten 2019 när jag under en veckas semester skrev det första utkastet.
A som i Alien är faktiskt min första bok riktad till barn, men sannerligen inte den sista, om jag får leva och ha hälsan.
Jag skrev den ursprungligen som ett bidrag till en tävling. När den inte gick vidare började jag fundera på om jag kanske skulle skicka manuset till några förlag i stället. Den kunde ju inte bara ligga och skräpa på hårddisken.
Sagt och gjort.
Utan några större förhoppningar skickade jag iväg manuset till olika förlag. Inte för att jag tycker att jag skriver dåligt, utan för att det skrivs otroligt många böcker i dag. Konkurrensen är hård och chansen att sticka ut är liten.
När jag sedan fick ett mejl från Idus Förlag läste jag det först som ännu en refusering. Jag hann komma ganska långt ner i texten innan jag insåg att de faktiskt ville ge ut boken.
Sedan kom nästa fråga:
Kände jag någon illustratör?
Om jag gjorde.
Jag känner många duktiga illustratörer, men en person stack ut lite extra: Nils Melander. Jag hade sedan länge blivit väldigt förtjust i hans detaljrika bilder, så jag frågade om han ville hoppa på tåget.
Det ville han.
Och nu, lite mindre än två år senare, har en idé blivit en riktig bok.
Till er skribenter som står i startgroparna för ett nytt projekt vill jag ge ett råd:
Våga testa en ny genre.
Jag hade ingen aning om att den första bok som skulle ges ut av ett traditionellt förlag skulle vara en barnbok. Om någon hade sagt det till mig för fem år sedan hade jag förmodligen fnissat och svarat att jag bara skrev för vuxna.
Numera skriver jag för alla åldrar.
Utom pekböcker.
Men det kommer säkert det också, om jag känner mig själv rätt.
Om ni är nyfikna på vad A som i Alien handlar om klickar ni på titeln i denna mening.
Lämna ett svar