Halloj, jag har minst lika roligt att hitta på en träffande rubrik som att skriva text. I vilket fall som helst så får författare ofta frågan om hur fasiken vi hinner skriva romaner när de flesta av oss först harvar 40 timmar i veckan på ett vanligt jobb. I själva verket är det inte alls svårt att få till tiden. Alla dagar i veckan kanske man inte kan skrapa till sig lite skrivtid, men när man summerar veckan kanske jag lyckats få ihop 5000 ord under en aktiv skrivperiod. 5000 ord kan röra sig om 15-20 sidor, i mitt fall råmaterial och inte färdig produkt. Hemligheten är inte hur jag hinner, utan vad jag låter bli att göra. Tiden är märkligt rättvis. Att studera navelludd eller skriva kan ta exakt lika lång tid, även om tiden att studera navelludd kan kännas långsammare.
Vi människor är rätt så påhittiga vad gäller att hitta på aktiviteter som slösar på dygnstiden. Här är några saker som jag aktivt valt att inte göra:
- äga en häst
- studera partikelfysik
- träna inför maraton
- umgås med många vänner
- hänga med på Facebook (sorry, jag missar många födelsedagar)
- titta på tv-serier
- utveckla ett spelberoende
- damma
- putsa golvlister
- rensa silen i duschen
- stryka kläder
- bli elitgymnast
- bestiga Mount Everest
Äh, ni fattar poängen. Jag tänker att det finns människor för allt, men att just poängtera att skrivande tar längre tid än något annat stämmer inte. Tänk om alla aktiviter man gör under en dag skulle få samma fråga:
” Hur hinner du leta efter dina läsglasögon? Igen!”
”Hur hinner du laga mat?”
”Va, byter du sängkläder varje vecka, hur hinner du?”
”Tre barn, herregud, hur hinner du med alla hämtningar och lämningar och alla föräldramöten?”
”Stickar du? På riktigt? Hur hinner du lära dig sticka, gå och köpa ett fint garn och sedan sticka en tröja? Wow!”
En annan fråga författare får är hur mycket pengar man tjänar. Ens flit med tangentbordet måste även monetariseras, dvs ord ska omvandlas till pengar. Det skulle inte dagens inlägg handla om, men jag som författare kan känna att det är lite skamligt att erkänna att jag ägnar mig åt att skriva och att jag 99,99% av tiden inte ens tjänar pengar på det. Så kan vi för en gångs skull komma överens om att skrivande är som vilken hobby som helst och att vissa faktiskt även får betalt.
Hoppsan! Tiden flyger visst i väg med att skriva det här inlägget. Nu tänkte jag jobba med en Power-Point-grej för en liten föreläsning och kanske, kanske även skriva på ett romanprojekt. Den kallar jag min kommande bästsäljare, för det är ludd uppe på råsponten i kallvinden (det är inte navelludd!!!) så jag hoppas slå igenom stort så att jag kan flyga hit hantverkare från fastlandet med mina privata helikopter (Pengarna behöver även räcka till en helikopter och en landningsplatta). Jag är ironisk, men jag ringer och ringer och ringer till alla möjliga hantverkare, och ingen har tid ens att lyfta upp luren trots min stigande desperation. Vi har också en kamin som väntar på oss på Järn AB Södertorg, tillstånd att installera den, men ingen ledig hantverkare som kan installera den. Om jag även får filmkontrakt kanske vi kan bulldoza huset och bygga en liten herrgård på tomten.
Även om pengar inte är mitt huvudsakliga mål med skrivandet hoppas jag förstås att det någon gång kan bidra till att betala för allt som verkar falla sönder omkring mig. Kanske skulle jag till och med unna mig städhjälp.
Men sanningen är att jag skriver av samma anledning som andra spelar golf, stickar tröjor eller tränar inför maraton. Jag mår bättre av det.
Hemmet må samla damm, men fantasin håller sig ren. Och jag skulle nog inte vilja leva i en värld där jag inte fick hitta på andra människors liv och sätta deras historier på pränt.
Lämna ett svar