I skrivande stund är mitt romanalster Grönare gräs uppe i 10600 ord. Det är gott gry i den – till skillnad från auberginplantorna, som grodde, såg solen och återvände till jorden. Men mer om manuset alldeles strax, Först lite om hantverkarkarusellen som passerat revy.
Allt började med att vår tonåriga lillplutt av oklar anledning fick för sig att öppna vindsluckan. Han ropade genast på oss. Där stod vi och gapade, för vi var alldeles för utmattade för att skrika. Jag summerade saldot på sparkontot och det såg mörkt ut. Bokstavligen. Takbrädorna var svarta av påväxt och när gubben varit uppe och inspekterat konstaterade han att de dessutom var fuktiga.
Till saken hör att det inte var så många år sedan som vi lade taket själva. Vi tog hjälp av en av öns doktorer – dock inte i egenskap av medicinskt kunnig. Läkare är visserligen bra att ha om man ramlar ner från ett tak, men mindre bra om det är läkaren som drattar ner först. Det är särskilt problematiskt på en ö där vi har lika ont om läkare som om igelkottar som lyckas med att inte hamna under en bil.
Varför vi gjorde det själva? Vi hade anlitat en takfirma, datumet var spikat, och sedan låtsades de som att det regnade och ghostade oss. Läkaren övertygade oss då om att takläggning var lätt som en blodplätt.
När fukten nu var ett faktum började beskyllningarna hagla. Gubben höll låda. Själv drabbades jag av en sådan chock att jag inte ens fick ur mig ett ordentligt finskt gräl. Läppen darrade inte ens. Likblek i ansiktet tvingades jag konstatera flera saker som lett till vår uppkomna situation:
- Vår tonåriga lillplutt duschar alldeles för länge. Ånga från badrum stiger upp, möter kallfront och vips tornar molnen ihop sig.
- Vi borde kanske inte ha lagt taket själv. Vi är inte några experter.
- Det var kanske för många spikar på takpappen, vi hade följt instruktionerna, men det var väldigt många spikar, nubbar… Var brädorna en schweizerost som snart skulle bli Cordon Bleu?
- Ventilationen är nog för dålig.
Jag började ringa runt i ren panik. Till slut fick jag tag på experter inom fuktsanering som lovade att komma en vecka senare.
Under väntetiden passade elbolaget givetvis på att ha ett planerat strömavbrott. Strömmen gick – och kom aldrig tillbaka. Jordfelsbrytaren hade lösts ut och när vi väl fick igång den passade laddstolpen på att paja. Suck!
Igår så stod elektikern i hallen och slet sitt hår med laddstolpen. Då öppnas dörren och två hantverkare till kliver in, leende. Det visade sig vara kamininstallatörerna som ”hade vägarna förbi” för en förbesiktning. Av alla dagar på året kom de igår. Först kommer inga hanterverkare, sedan alla. Total ketchup!
I morse kom så den slutgiltiga domen – fuktsaneraren. Han klättrade upp på vinden, tittade sig omkring och ryckte på axlarna. Så här års ser det ut så här på vart och varannat hus, konstaterade han. Vi hade inte gjort ett enda fel; fukten kom utifrån. Badrumstaket var dessutom snustorrt, trots att jag själv stått i duschen en timma tidigare. Han gav oss till och med beröm för taket och muttrade att byggfirman som ghostade oss ändå inte var mycket att ha.
Några timmar senare kom elektrikern tillbaka för ett sista försök med laddstolpen. När inget annat hjälpte gjorde han en s.k. norsk reset – och plötsligt hoppade eländet igång. Han kliade sig i huvudet, för han hade gjort samma sak dagen innan utan resultat. Man kan ju undra om Gud där uppe drog i trådarna, men att Han sedan kommit till insikt om att vi redan haft tilläckligt med elände för en enda familj och tryckt på sin Reset-knapp. Allt fungerar, bankkontot är inte tömt och vi har fått ansikten på kamininstallatörerna. Man borde kanske köpa en trisslott.
Och nu, tillbaka till romanen. Det går faktiskt framåt. Eftersom jag är lite lat vad gäller research – allt som tar tid från själva skrivandet vill jag helst hoppa över – har jag placerat historien i framtiden. Men verkligheten hann ikapp mig ändå. Det slutade med att jag febrilt googlade på ”användningsområden för gräsandsfjädrar”. Vet ni vad? Det fanns knappt någon information alls. Så jag fick helt enkelt hitta på, precis som vanligt. Och ni ska bara veta: I min framtid måste vi återanvända precis allt. Till och med fjädrarna från en gräsand.
D
Lämna ett svar